Det verkar vara väldigt många hemma i Sverige som är nyfikna på kineserna. Som undrar hur de är på jobbet, om de är lika duktiga som "oss". Kanske är det för att vi är rädda för kineserna, för att de ska konkurera ut oss. Att skriva om hur "kineserna" är på jobbet är svårt, jag måste dra alla kineser över en kant och skriva om min generella uppfattning. Självklart finns det många undantag. Jag samlar också alla mina erfarenheter och skriver utefter dem. Jag omöjligt skriva ner en sanning, bara min uppfattning. Med det sagt så ska jag försöka att ge er mina åsikter, ni verkar ju vara så många som undrar :-).

Men generella uppfattning är att kineserna har en bit kvar innan de kan konkurera med väst-världen på riktigt. Jag förstår faktiskt varför det finns så många expats (västerlänningar som är utskickade till Kina för att jobba) i Shanghai. Många kineser är duktiga och otroligt ambitiösa men enligt mig behöver kineserna öva på att analysera, dra paralleller, kritiskt granska information, säga sin mening och förbättra sin engelska. Nu vill jag inte säga att "kineser" inte besitter dessa egenskaper, de gör de. Men de är uppväxta i ett skolsystem där de aldrig får öva på det. I svenska skolan får vi nästan en överdos i kritiskt granskande och egna analyser, i Kina är det inte så. Här får man inte ifrågasätta läraren och undervisningen går främst ut på att lyssna. Kulturen är också sådan, att man inte ifrågasätter. Hade alla kineser börjat ifrågasätta och säga sin mening skulle Partiet få stora problem…

På mitt jobb kämpar jag mycket med den egna åsikten och att ta ansvar (sak-kunskaper är det inga som helst fel på). Det är många gånger mina medarbetare stött på ett problem, förstått problemet men sedan bara lämnat det. Först nu börjar de komma till mig och säga ifrån när de möter ett problem eller när de gjort något fel. Jag jobbar också mycket på att få mina medarbetare att säga vad de tycker. Uttrycker jag min åsikt upprepar de bara den. Å andra sidan ifrågasätts inte varje litet beslut så det går snabbt att få saker och ting gjorda (till skillnad från mitt jobb i Sverige när vi aldrig kunde få till ett beslut). Mina medarbetare besitter även en enorm koncentrationsförmåga och det är aldrig något tjabb om fikaraster.

Och om jag tycker vi ska vara rädda för kineserna?! Inte än, men när kineserna väl lär sig att ifrågasätta och vara innovativa, då har vi semester-och-fika-fixerade svenskar inte en chans!

Kärlek

Sara