# 30 - Ett sista ögonblick


I december 2008 var vi i Shanghai en vecka för att bestämma oss för om vi ville bo här. Vi hann inte mer än att landa sedan satt vi på en av Shanghais högsta barer och blickade ut över Shanghai. Vi föll pladask.

 

 

 

Så kom den äntligen, den sista dagen på listan. Ett sista ögonblick. Som sista ögonblick på listan väljer jag ett första ögonblick i Shanghai. När vi var här en vecka för att kolla in staden, för att bestämma oss för om vi ville bo här. Vi hann inte mer än att landa sedan satt vi på en av Shanghais högsta barer och blickade ut över Shanghai. Ett sådant ögonblick! Ett jag aldrig kommer att glömma!

 

 

Med detta ögonblick så avslutas listan, den jag kämpat med i 30 dagar. Lite skönt, att bloggen blir kravlös igen. Har du tyckt om den, listan?! Känner vi varandra bättre nu?! Vore kul att veta, ifall jag skulle bli lockad av att följa en annan lista någon gång. Puss på er!

 

 

 

Kärlek

Sara


# 29 - Mina ambitioner

Mina ambitioner. De vill jag nog hålla för mig själv. Jag tillhör den sorten som helst berättar om mina mål efter jag har uppfylld dem. Så att andra inte ser om jag misslyckas :-). I alla fall så här in public som en blogg faktiskt är. Pratar gärna om mina ambitioner över en kopp te, bara vi två.

 

 

Men mina ambitioner om bloggen, de delar jag gärna med mig av. Du är ju en stor del av denna lilla blogg så det vore ju nästan taskigt annars, om du inte fick ta del i dess ambitioner. Mitt mål med lifeinshanghai för 2011 är att dubbla antalet läsare. Det hade varit kul, om vi blev fler. Jag känner även att denna blogg kommer att röra sig mer och mer mot en livsstilblogg där Shanghai får vara en del. Istället för tvärt om. Känns det ok?

 

 

 

Kärlek
Sara


# 28 - Det här saknar jag

Idag ska jag skriva om vad jag saknar. Men jag tycker att det är intressantare att skriva om att jag inte saknar så mycket längre. När jag började fundera över detta ämne så inser jag att jag har funnit nya vanor och lösningar som ersatt mycket av det jag saknat. Trist vore det ju annars, vad är poängen med att flytta utomlands om man ändå bara ska sakna det svenska?! I början saknade jag mycket mat, nu drömmer jag inte längre om stora ostar, leverpastejsmackor och ljuvlig husmanskost. Det betyder dock inte att jag inte kommer att frossa hämningslöst i dessa svenska läckerheter under julen… Men jag går inte runt och dagdrömmer om kålpudding längre.

 

 

Men så finns det ju vissa saker som jag inte kan sluta sakna. Som min familj, jag längtar verkligen efter min familj. Jag kommer att sitta som en igel på mina familjemedlemmar under julen och bara njuta av att ha dem nära. Mina hjärtevänner, de saknar jag också så klart även om det är familjen som norpar förstaplatsen på "jag saknar" listan.



Och havet, jag saknar havet.

 

Vad saknar du?




Kärlek

Sara


# 27 - Min favoritplats

Vad jag gillar mest med Helsingborg är havet som är en naturlig del av stadens stadskärna.

 

 

 

 

Att flytta till Kina har hjälpt mig att inse var hemma är. Först sedan vi flyttade hit så vet jag var jag vill bo, i Sveriges vackraste stad Helsingborg. Helsingborg är min favoritplats. Hihi, när jag flyttade från Helsingborg vid 18 års ålder lovade jag mig själv att aldrig återkomma till denna sundets pärla. Nu har jag ångrat mig.

 

 

Däremot vet jag inte riktigt när jag vill flytta tillbaka till Helsingborg. Jag vill gärna få möjligheten att bo i olika länder, olika städer. När vi är klara med Kina är det inte självklart att vi åker hem till Sverige direkt, kanske tar vi en omväg om ett annat land. Eller så mellanlandar vi en sväng i Sverige och sticker sedan ut igen. Vad som är väldigt tydligt är dock att Helsingborg är favoritplatsen och att jag verkligen vill bo där, någon gång i framtiden.

 

 

 

Kärlek

Sara


# 26 - Mina rädslor

Jag är rädd för att dö i en flygolycka.

Jag är rädd för att välja fel.

Jag är rädd för höga höjder.

Jag är rädd för att förlora alla mina fotografi.

Jag är rädd för att förlora någon jag älskar.

Jag är rädd för att gå ensam i mörka gränder.

Jag är mest rädd för att ligga på min dödsbädd och ångra mig.

 

 

 

 

Kärlek

Sara


# 25 - En första

Dag 25 på listan och jag ska skriva om en första. Det blir en repris av mitt allra första blogginlägg som skrevs den 31 mars 2009, dagen innan vi flyttade till Shanghai.






Hur bestämmer man sig för att flytta 8250 km till andra sidan jordklotet? Hur tar man beslutet att lämna vänner, familj och säga upp sig från jobbet för att kasta sig in i osäkerheten? Jag har vridit och vänt på denna frågeställning i månader oförmögen att fatta ett beslut. Jag har fortfarande inte ett väl genomtänkt och balanserat svar. Men ändå står jag här i ett virrvarr av flyttkartonger och resväskor och med en enkel flygbiljett till Shanghai... Hur hände det? Jag tog aldrig något beslut om att flytta. Valet gjordes istället någonstans mellan viljan att ta till vara på de möjligheter livet ger och rädslan för att en gång ångra det jag aldrig gjorde. Så nu är jag på väg mot mitt livs största äventyr. Iden om att blogga om den kommer faktiskt från Er, mina vänner och familj. Denna blogg blir ett sätt att hålla kontakten, berätta och beskriva mitt liv i fjärran öster. Min önskan och förhoppning är att även om jag är långt borta så kommer ni fortsätta att vara lika nära som nu!


Min kloka mor gav mig en flyttpresent. En liten fågel i keramik för att påminna mig om att jag inte flyttar från Sverige. Jag är en flyttfågel, borta under en period men som kommer tillbaka! Med den tanken så är det med förväntan, glädje och hoppfullhet jag stiger på planet mot Shanghai!


Så på återseende, nästa gång från fantastiska Shanghai :-)





Kärlek
Sara


# 24 - Det här får mig att gråta

Jag funderar på det där med gråten. Inser att jag gråter en hel del men bara till film och på bröllop. Jag gråter nästan aldrig "in real life".  Vet faktiskt inte när jag grät sist om man bortser från just filmer och bröllop. Så funderar jag vidare om jag är känslokall, som inte gråter. Men jag tror inte det, jag brukar bli kallad en mycket känslosam människa. Jag har nog ingenting att gråta över helt enkelt. Jag är nog en sådan där lycklig människa som mest skrattar. Det är ju skönt, att jag skrattar mer än vad jag gråter.

 

 

Just det, jag klarar inte heller av när vännerna skickar bilder på sina små gryn, då sitter jag på jobbet med fuktiga ögon och kämpar mot gråten. Lycko-gråten.

 

 

 

Kärlek

Sara



# 23 - Det här får mig att må bättre

En kram, fina ord, en kopp te, tjejmiddagar, havet, när han visar vackra ord i mitt öra, syster och bror, ost, champange, en nyköpt flygbiljett, ljumma vindar, väskor, när jag blir överaskad, hjärtevänner, en god bok, när lägenheten är nystädad, en löprunda, amaroneviner, ett mail från en vän, beröm, ett varmt bad, vår nya vardagsrumsmatta, när jag dansar natten lång, solhälsningar, när jag får gå på långprommenad, hångel, när jag får vara med min familj, hemlagad mat, när du skriver en kommentar.  

 

 

 

 

Kärlek

Sara



# 22 - Det här upprör mig


Det är tur att utvecklingen går framåt…

 

 

 

Det finns få saker som gör mig så upprörd som orättvisa, när vi inte har samma förutsättningar. Lite extra nära mitt hjärta ligger det där med kvinnor och karriär. Det må vara ett uttjatat ämne men det berör min lika starkt för det. Vill du få mig att börja koka så är det bara att dra upp något exempel på kvinnor som inte kan. Jag kan bara inte titta åt andra hållet eller slå mitt döva öra till. Det går inte.

 

 

För ca 10 år sedan var 2% av alla vd:ar i svenska privata bolag kvinnor. 2%. Efter privatisering av sjukvården har siffran ökat markant och är nu uppe på 13%. Det är pinsamt, urdåligt och jag börjar koka inombord bara av att skriva ner siffran. Sverige, 13%. Vet du föresten att det finns ett kvinligt nätverk som heter Göran? De skapades för att det fanns fler vd:ar som heter Göran än vad det finns kvinnliga vd:ar. Jag tycker att vi kan sluta att kalla Sverige för ett jämnställt land.

 

 

 

Kärlek

Sara



# 21 - Ett annat ögonblick






Som jag skrev dag åtta så är det ögonblicken som gör Shanghai. Detta ögeonblick har jag visat er innan men det tål att visas igen. Ett av mina favorit-ögonblick!

 

 

 

Kärlek

Sara



# 20 - Den här månaden

December blir månaden där jag får gå på långprommis längs Helsingborgs kust tillsammans med min älskade familj. Det kan ju inte bli annat än en underbar månad!

 

 

 

Dop i Arboga för Mickes systerson

Efterlängtad som få, vi åker nämligen hem till Sverige den 17e :-)

Clementiner, jag älskar clementiner

En hel del julfirande

Micke och jag firar 4 år!

Brådis

Enkel

Risgrynsgröt

 

 

 

Kärlek

Sara


# 19 - Detta ångrar jag

Om jag får välja ett motto här i livet så är det "man ångrar bara det man aldrig gjorde". Jag tror verkligen på att ta till vara på sina drömmar och möjligheter. Att våga. Även om jag har funderat i några dar över saker jag ångrar kan jag faktiskt inte komma på någonting. Tja, kanske en onödig fylla här eller hårda ord till någon där, men jag kommer faktiskt inte på någonting jag verkligen ångrar. Det känns skönt, som att jag iaf gjort något rätt här i livet.

 

 

När Micke och jag tog beslutet att flytta till Kina så resonerade vi enligt mitt motto. Vi vågade helt enkelt inte tacka nej, för tänk om vi ångrat det sedan! Jag måste säga att vi inte har inte ångrat oss en sekund :-). Nästa stora grej jag inte vågar säga nej till är barn. För mig är det mixade känslor inför barn men jag har en röst inom mig som säger att jag kommer ångra mig bittert om jag väljer att inte ha några…

 

 

 

 

Kärlek

Sara



#18 - Min favoritfödelsedag


Min favoritfödelsedag är när jag fyllde 25 år. Då fick jag nämligen världens bästa överaskning.

 

 

 

 

När jag fyllde 25 år skulle min familj inte komma ner till Lund för att grattulera mig. Vi skulle fira mig helgen efter istället eftersom jag planerade stor fest med vännerna på själva Dagen. Ni känner ju mig vid detta laget, jag står min familj väldigt nära så lite sorgligt kändes det, att mamma inte skulle krama om mig på min 25-årsdag.

 

 

Jag fyllde 25 år en lördag. Redan klockan åtta smög Micke up för att besöka toaletten. I själva verket gick han upp och låste upp ytterdörren. 10 minuter senare kom dem, hela familjen. Med paket, levande ljus, nybakta frallor och skrålande skönsång. De hade gått upp vid sex-tiden för att köra hela vägen till Lund och överaska mig. Snacka om glädetårar! Det är min absoluta favoritfödelsedag.

 

 

 

Kärlek

Sara



# 17 - Mitt favoritminne


Jag har så många fina minnen, väldigt många tillsammans med Micke. Idag berättar jag om ett av dem.

 

 

 

Oj, hur ska jag kunna svara på detta? Mitt favoritminne. Har du ett favoritminne? Jag har så många fina minnen. Men ett, som är favoriten, det går inte. Jag får ta ett i högen, eftersom Micke och jag snart firar 4 år tillsammans så väljer jag ett minne med Micke.

 

 

Det var precis i början, när vi var helt nya. Vi var nya och inte helt övertygade om att vi hörde ihop. Visst trodde vi det, men det tog ett tag innan vi visste säkert. Micke bad mig att möta honom vid stationen i Lund en helt vanlig eftermiddag. Sedan tog han med mig på en överasknings-övernattning i Köpenhamn. Vi bodde på Grand och när vi kom upp på rummet kom det en flaska champange för att fira oss. Shit vad nykära vi var. Det var någonstans där, mittemellan öresundstågen och champangen som vi verkligen bestämde oss för att det är vi. Vi som hör ihop. Han och jag. Det är ett av mina finaste minnen.

 

 

 

  

 

Kärlek

Sara


#16 - Min första kyss

Jag gick i åttan. De flesta andra i min klass redan fått sin första kyss, jag var sjukt redo för min. Det var ju pinsamt, att jag var så gammal och okysst.

 

 

I alla fall så var jag på läger, mot droger och alkohol (där jag testade att röka cigg gjorda på te, i smyg). Där fanns en kille som hette Ludde, han var ett år yngre än mig och väldigt söt. Vi stod på en strand i mörkret och kysstes. Kommer mest ihåg att jag var så stolt över att våra tänder inte stötts ihop, det hade mina mer erfarna vännet varnat mig för. Vi var ihop i två veckor och hann hångla en hel del. Jag gjorde slut för att bli ihop med en annan kille från lägret. Man kan säga att jag rivstartade min hångel-karriär :-).

 

 

 

Kärlek

Sara


#15 - Mina drömmar


Sweet dreams...






Idag står det på listan att jag ska skriva om mina drömmar. Jag väljer att skriva om mina nattliga sådana. Jag tillhör de som kommer ihåg mina drömmar, i alla fall direkt när jag vaknar. Under dagen glömmer jag ofta bort dem, men så är det väl för de flesta?! Ibland händer det dock att drömmen följer med mig hela dagen, då sätter drömmen stämningen. Hihi, det har hänt både en och två gånger att jag har haft en liten gnagande irritation mot Micke en hel dag, bara för att han har gjort något dumt i en dröm. Inte riktigt rättvist.

 

 

Nästan alltid drömmer jag om de som jag har nära. Om Micke, mina syskon eller någon vän. Det är sällan det kommer nya personer till mina drömmar. Jag ser det som en gåva att jag får komma ihåg mina drömmar, jag tror nämligen att de kan sända ett budskap, hjälpa en att inse vad hjärnan jobbar med.

 

 

 

Sweet dreams!

Sara



# 13 - Den här veckan


M och jag på ljuständing-"gala" på Peninsula. En av veckans aktiviteter.  

 

 

 

Den här veckan är en sådan vecka som bara finns i Shanghai. En sådan vecka där man bara råkar hamna på ett free-flow-champange event på en av Shanghais lyxhotell, Peninsula. Tillsammans med en pop-stjärna i päls från Hong Kong. Den här veckan kommer jag även att tillbringa delar av min lördagskväll i en limosin, tillsammans men 20 party-pinglor. Den här veckan är sådan vecka som bara finns i Shanghai.

 

 

 

 

Kärlek

Sara


# 12 - I min handväska


Jag inser nu att innehållet i min handväska är ganska enfärgat :-)






Jag har en stor handväska som rymmer...
plånbok
nycklar
passerkort hem
passerkort jobbet
ett paraply
metrokort
en miniväska
ett par handskar


I väskan som ligger i väskan har jag...
två lippgloss
nässpray
2 hårnålar
hårsnodd
alvedon
våtservetter


Det brukar ta ett tag innan jag hittar det jag letar efter i min väska!




Kärlek
Sara





# 11 - Mina syskon

Mina tre syskon på besök hemma hos farmor. I jul ska jag se till att ta ett bra foto på oss alla fyra. Hittade inget sådant i bildarkivet.

 

 

 

Mina syskon Nina och Jacob, hjälp vad jag älskar dem! Vi är lixom av samma sort, vi skrattar åt samma saker, vi hör ihop mina syskon och jag. Nu för tiden, nu när vi är vuxna bråkar vi inte längre. Nu tycker vi bara om varandra, ställer upp, finns där, asgarvar. Mina syskon är mina nära vänner. De är de vänner jag vet alltid kommer finnas där, de kommer alltid att älska mig. Det känns väldigt tryggt med Nina och Jacob.

 

 

Jag har ett litet bonus-syskon också. Han heter Fabian, är 10 år och har samma pappa som jag. Till honom har jag en annan relation. Kärleken är lika stark men vi är inte vänner, ålders-skillnaden är för stor. Vi har inte vuxit upp ihop, jag flyttade ut när han flyttade in. Det ska bli spännande och se hur vår syskonrelationen blir när Fabian blir vuxen :-).

 

 

Jag saknar mina tre syskon, jag saknar dem något grymt!

 

 

 

 

Kärlek

Sara


# 10 - Det här hade jag på mig i dag


Topp från Noa noa, inköpt typ 2005 :-). Byxor från Zara.

 

En sådan där vanlig måndag, i alldeles vanliga kläder. Som jag kanske vanligtvis inte visat på bloggen. För här visar jag ju bara upp mig lite speciella dagar :-). Så att du ska tro att jag typ är perfekt. Men det är det som är poängen med listan. Att vi ska lära känna varandra lite bättre. Så här är jag, en vanlig måndag i alldeles vanliga kläder.

 

 

 

 

Kärlek
Sara


Tidigare inlägg
RSS 2.0