Nu mina vänner nu har jag samlat mig lite och är redo för Yunan-resans första summering. Jag har tvättat håret, kört fyra maskiner, fyllt på kylskåpet och njutit av att bara vara hemma. Av lyxen att ha på mig rena kläder och krypa ner i en ren och skön soffa. Det har varit en ruff vecka, jag kan inte säga annat :-).


Vi har som sagt trekkat i en av Kinas södra provinser, Yunan. I Yunan har vi utgått från en av provinsens sydligaste städer, Jinghong och därmed vanrat runt i ett område som heter Xishuangbanna. Ett populärt trekkingområde, speciellt bland backbackers. Området ligger som du kan se på kartan precis vid gränsen till Burma och Laos och naturen är därefter. Vi valde att göra två trekker för att få se så mycket som möjligt av området. Den första tog oss till västra Xishuangbanna och där vandrade vi över dalar täckta av främst te och sockerrörs-odlingar. Här bodde vi hos en minoritetsgrupp som kallas Dai, de är bönder och bor i små mycket fattiga byar. Det var som att hälsa på i medeltiden (om man bortser från husets enda lampa). Den andra trekken tog oss till sydöstra Xishuangbanna, ett område där man främst odlar gummiträd. Här består naturen av djungel och det är lite varmare och fuktigare än  i norr.


För att ta oss i runt i vildmarken hade vi med oss en guide, Sara som vi hittat här. För att kunna göra en resa som liknar vår är en lokal guide ett måste. Sara tog oss med till små gömda stigar och innackorderade oss hemma hos familjer i byarna. Detta gjorde att vår resa riktigt äkta och utan Sara hade vi aldrig fått en sådan genuin upplevelse av den kinesiska landsbyggden. Dessutom hade vi gått vilse :-). Sara har ett enorm kontaktnät ute på landsbyggden och vart vi än gick så möttes vi bara av gästvänlighet och blev inbjudna både till mat och övernattning. Tyvärr var hon ingen organisatör och snurrade till det både en och två gånger. Så jag kan inte riktigt rekommendera just Sara, det måste finnas någon annan guide i området som även kan hantera din resa utan ständig förvirring :-). Att trekka med Sara i 6 dagar kostade 1500 kr/person. Men då är det bara basmat, transport med lokaltrafik och övernattning hemma hos familjer som gällde. Vi uppgraderade flera gånger, främst boendet som emellanåt var riktigt äckligt. Jag uppskattar verkligen rena lakan och en inomhustoalett så när det var möjligt valde vi det. Totalt gick vår nota upp en tusenlapp till.


Resan blev dock inte riktigt som vi tänkt oss, redan tredje dagen skadade Micke knät (efter att ha vandrat en dag med ryggskott). Fjärde dagen valde vi därför att stanna kvar i staden Jinghong och besöka läkare. Det blev tyvärr inte bättre så de sista två dagarna fick Micke campa i byarna och jag vandrade tillsammans med Caroline och Chrille. Heder åt Micke som trots allt behöll sitt goda humör.


Imorrn mina vänner lovar jag att återkomma med bilder från vår coola resa. Men först ska Micke och jag möta upp våra kära reskamrater för en riktigt lyxig middag. Vi har lovat att vara nydushade och fixade från topp till tå, något som vi inte varit under hela semestern. Skit under naglarna i all ära men jag föredrar nypolerade fingerspetsar :-).




Kärlek
Sara