Att jobba eller att inte jobba. Det är frågan.
Det här med att jobba, är det så himla häftigt?
Som svensk ung ambisiös och DUKTIG kvinna så har det aldrig funnits någon annan tanke, plan eller värld än den som karriärista. ALLA jobbar ju! Jag har aldrig ens funderat över att jobba/inte jobba, det låter ju lika banalt som att välja mellan att borsta eller inte borsta tänderna. Det är ju något man gör, man andas, äter, skiter och JOBBAR!!!
Sedan flyttade jag till Kina. Träffade många människor (läs nästan bara kvinnor) som inte måste infinna sig på kontoret klockan nio varje morgon. De är inte lata, korkade eller arbetslösa, de bara jobbar inte. Jag jobbar i Kina och för fösta gången i mitt liv jobbar jag fast jag inte BEHÖVER. Hyran kommer att betalas, maten kommer finnas på bordet och jag kommer ha råd med nya stövlar även om jag väljer att stanna hemma. Jag kan stolt erkänna att min lön faktiskt gör en liten skillnad, men det vore lögn att säga att vi behöver den för att överleva, det gör vi inte. Så varför sitter jag inne på kontoret en solig höstdag och skickar "viktiga" mail? Visst, jag investerar i framtiden, bygger min karriär och ser till att jag är nästan SJÄLVSTÄNDIG (Ja, jag har lyssnat på alla kloka visdomsord). Jag trivs på jobbet och jag är så stolt över att ha nått mitt mål; att bli IKEA anställd i en projektledarroll. Men när det kommer till kritan när det bara gäller mig och tjejen jag ser i speglen varje morgon så kan jag inte låta bli att undra:
Är meningen med livet att vara en kontorsråtta?
Jobbig fråga. Mycket jobbig för mig som alltid identifierat mig med karriäristor i höga klackar och med en svart portfölj i handen. Jag ska ju göra karriär, slå mig fram bland alla män och lyckas! Men har kanske glömt att ställa mig själv frågorna "lyckas med vad och varför"?! Så för att glömma de jobbiga frågorna som snurrar i mitt huvud kastar jag över några till dig:
Om du inte behövt pengarna, hade du jobbat då?
Om inte, vad hade du gjort istället?
Kärlek
Sara
Ja självklart hade jag arbetat! Jag älskar mitt arbete! Visst jag måste jobba för att få lön men det är så ostimulerande att vara ledig en längre tid att jag blir deprimerad så jag hade aldrig trivts i längden.
Men hade jag varit ekonomiskt oberoende hade jag kanske jobbat mindre för att det är även viktigt att hinna med fritidsintressena och relationerna med andra.
om jag inte behövde jobba för pengar hade jag satsat på något hellt annat än det jag gör nu.. jag är trött på att slita och mitt jobb e tungt!!!
jag hade nog ändå velat ha ngt att göra men det e en jätte svår fråga.. man e ju fostrad till att jobba det e så det e bara....
flummigt svar.. förlåt
frida
vädret stämde också ser jag.. trist för er här har det regnat en hel dag...
"Jag jobbar i Kina och för fösta gången i mitt liv jobbar jag fast jag inte BEHÖVER. Hyran kommer att betalas, maten kommer finnas på bordet och jag kommer ha råd med nya stövlar även om jag väljer att stanna hemma."
Jag håller med om att det tåls att tänkas på varför vi identifierar oss så mycket med vårt arbete och att många människor nog skulle må bättre av att arbeta mindre. Man måste dock komma ihåg att lyxen att kunna välja att inte arbeta eller att arbeta mindre bara tillkommer en mycket liten del av världens befolkning. De allra flesta måste arbeta för att få mat för dagen.
Anledningen till att du inte skulle behöva arbeta är ju att du lever ihop med Micke som arbetar och kan försörja dig. På samma sätt skulle det ju kunna vara tvärt om, att Micke inte behövde arbeta för att du gjorde det och försörjde honom. När man funderar över arbetandet eller icke-arbetandet tycker jag det är intressant att fundera över den aspekten också. Varför är det egentligen så att det är mer självklart för en kvinna att låta sig försörjas än för en man? Hur ser vi på män som låter sig försörjas av sin kvinna? Är det enbart av ekonomiska skäl som fler kvinnor än män väljer att arbeta deltid eller finns det andra underliggande faktorer som styr hur vi väljer att fördela vår tid mellan arbete och till exempel familj?
Om man skulle klara sig på en lägre inkomst är kanske lösningen att arbeta lite mindre båda två och på så sätt se till att man båda får mer tid till sina fritidsintressen och varandra. Det om något är lyx!
Kram på dig Sara!
Tack för mycket tänkvärda kommentarer!!! Kommer nog att återkomma till ämnet :-)
KRAM till er fina!
Jag slutade jobba April 2008, jag är under 30 och har alltid jobbat sjukt mycket... heltid plus helger och kväller. Mitt jobb (frisör) har varit min hobby.
Nu bor vi i Sydafrika och jag får inte jobba på mitt visum... och jag har aldrig mått bättre, varit gladare, varit mera avslappnad och känt mej nöjdare med livet!
Alla (och jag med dem) trodde att jag skulle tröttna på att "bara vara ledig" ganska så fort... men det blev tvärtom; jag skulle ha svårt att börja jobba heltid igen...
Man tror man vet hur man skulle reagera i vissa situationer, men man VET inte förrens man har provat. Att inte jobba passar inte alla... men i mitt fall flödar kreativiteten, och nu har jag ÄNTLIGEN chans att göra sakar bara för att det är KUL!
Heder åt att alla vågar göra som man vill! Inget är rätt, inget är fel, vad man än väljer.
Gillar din blogg, förresten! =)
Om jag var ekonomiskt oberoende hade jag INTE jobbat. Min lediga tid hade jag ägnat åt olika kreativa projekt (som har en benägenhet att inte bli av när man jobbar 100% och är energilös när man kommer hem), volontärarbete, MER tid åt vänner och mig själv. Och sen hade jag läst tonvis med böcker och skrivit så mycket jag bara orkade. Jag hade definitivt känt mindre stress och sluppit prestationsångesten... Håller med inlägget från Sydafrika. Det passar inte alla att inte jobba men jag vet det passar mig!
Hej Sara,
Måste först säga att jag gillar din blogg som jag råkade "snubbla" in på idag.
Jag befinner mig i exakt samma situation som du här i Shanghai, jag måste inte jobba men jag gör det ändå. Och har dessutom 3 timmars restid till och från jobbet varje dag. När man stiger upp innan 6 och kommer hem efter halv 7 varje dag så frågar man sig också varför?
För mig handlar det om oberoende. Jag klarar inte riktigt av att behöva be min pojkvän om pengar för att köpa eller göra saker. Visst är det så att han tjänar massor med mer pengar än vad jag gör och han betalar också mer av våra gemensamma utgifter än vad jag gör. Men det är så skönt att när jag hittar ännu ett par skor så kan jag köpa dem utan något som helst dåligt samvete.
Jag är inte heller så säker på att ett förhållande mår bra av att en part är i beroendeförhållande till den andre. Det blir ju trots allt så när en drar in pengarna och den andre inte gör det. Men det är helt klart så att det beror på förhållandet.
Dessutom så ser jag min lön som en pensionsförsäkring. Det är ju trots allt så att man förlorar lite pensionspengar på att vara borta från Sverige, och då kan jag spara lite extra i privata pensionsfonder. Kanske lite tråkigt och trist att göra, men ack så nödvändigt dessvärre.
Och som du själv mycket riktigt påpekar, det är bra för ditt CV att arbeta. Nu tror jag att de flesta arbetsgivare ser utlandsvistelse som något positivt oavsett vad man gjort, men att faktiskt ha jobbat i en annan kultur ger lite extra och kommer nog att "betala" sig en dag tror jag.
Så visst, att ha lång resväg och bara kinesiska kollegor är inte alltid det roligaste, men det är en begränsad tid man ska göra det, och man lär sig otroligt mycket av det.
oh va spännande med era svar! Speciellt från Viktoria och anonym som lever i samma situation som jag. Viktoria, känner igen mig i dina resonemang, delvis därför jag faktiskt går till jobbet varje dag :-) jag pensionsparar dock inte men försöker betala av CSN :-)
Anonym, visst har du helt rätt att när det kommer till kritan så gäller det att känna efter vad som är rätt för sig själv. att ifråga sätta sina beslut, begrunda och komma till insikt med vad som är viktigt för en själv. Jag tror att det är viktigt att följa sitt hjärta!
Roligt att ni gillar min blogg, alltid kul att höra!!!! Anonym, när blogspot inte är blockat längre ska jag gå in och ta en titt på din blogg :-)
KRAM Sara
Hi sweet Sara - very interesting post. Someone very smart once said: "A job is something you do for money and only think about from 9-5, a career is something you do for advancement and promotion, to prove something to yourself, or to other people, or to feel important. But a calling is something you do only because it fulfills you, it is a passion and something you would do even if you didn't get money or recognition from it."
It is a unique opportunity to have the choice to find your calling instead of staying in a job or career. I would be tempted! Hugs to you and M, xoxo Laurel
