Något som många västerlänningar upplever jobbigt med kineser är att de inte säger något under möten. Om man undrar om ngn har en fråga sitter de helt tysta och ser obekväma ut även om man VET att de har tusen frågor. De kommer inte med ideer och säger att de har förstått fast så inte är fallet. Otroligt påfrestande för en västerlänning! Självklart finns det en helt logisk förklaring till skillnaderna och faktum är att kinerser tycker att västerlänningar är otroligt respektlösa och oartiga som avbryter och inte ger utrymme för någons annans åsikt än ens egna. Kineser har lärt sig att det är oartigt att TA ordet. Ordet är något man FÅR. Vi har inga problem alls med att avbryta andra. Kulturkrock med andra ord.

En annan aspekt som som för mig förklarat kinesernas tystand är skolsystemet. Föreställ dig muntig rättstavning i en förstaklass. I en västerländs klass kommer du ha 25 barn med handen i vädret som alla försöker TA frågan. Om eleven som fick frågan svarar fel säger läraren "Bra försök, nästan helt rätt!". I en kinesisk skolklass sitter alla barn tysta, ingen räcker upp handen utan väntar snällt på att läraren ska GE frågan till någon. Om den elev som får frågan stavar fel svarar läraren genom att antingen ge eleven en smäll eller så får man stå i skamvrå. En kines svarar således inte gärna på en fråga on hon/han inte är 150% säker på svaret. En västerlänning säger de de har på tungan, det är ju inte hela världen om det inte e helt rätt!

Det är en en utmaning att facilitera möten där det ges utrymme för alla att utrycka sin åsikt….

Kärlek
Sara