I december 2008 var vi i Shanghai en vecka för att bestämma oss för om vi ville bo här. Vi hann inte mer än att landa sedan satt vi på en av Shanghais högsta barer och blickade ut över Shanghai. Vi föll pladask.

Så kom den äntligen, den sista dagen på listan. Ett sista ögonblick. Som sista ögonblick på listan väljer jag ett första ögonblick i Shanghai. När vi var här en vecka för att kolla in staden, för att bestämma oss för om vi ville bo här. Vi hann inte mer än att landa sedan satt vi på en av Shanghais högsta barer och blickade ut över Shanghai. Ett sådant ögonblick! Ett jag aldrig kommer att glömma!

Med detta ögonblick så avslutas listan, den jag kämpat med i 30 dagar. Lite skönt, att bloggen blir kravlös igen. Har du tyckt om den, listan?! Känner vi varandra bättre nu?! Vore kul att veta, ifall jag skulle bli lockad av att följa en annan lista någon gång. Puss på er!

Kärlek

Sara

Mina ambitioner. De vill jag nog hålla för mig själv. Jag tillhör den sorten som helst berättar om mina mål efter jag har uppfylld dem. Så att andra inte ser om jag misslyckas :-). I alla fall så här in public som en blogg faktiskt är. Pratar gärna om mina ambitioner över en kopp te, bara vi två.

Men mina ambitioner om bloggen, de delar jag gärna med mig av. Du är ju en stor del av denna lilla blogg så det vore ju nästan taskigt annars, om du inte fick ta del i dess ambitioner. Mitt mål med lifeinshanghai för 2011 är att dubbla antalet läsare. Det hade varit kul, om vi blev fler. Jag känner även att denna blogg kommer att röra sig mer och mer mot en livsstilblogg där Shanghai får vara en del. Istället för tvärt om. Känns det ok?

Kärlek
Sara

Idag ska jag skriva om vad jag saknar. Men jag tycker att det är intressantare att skriva om att jag inte saknar så mycket längre. När jag började fundera över detta ämne så inser jag att jag har funnit nya vanor och lösningar som ersatt mycket av det jag saknat. Trist vore det ju annars, vad är poängen med att flytta utomlands om man ändå bara ska sakna det svenska?! I början saknade jag mycket mat, nu drömmer jag inte längre om stora ostar, leverpastejsmackor och ljuvlig husmanskost. Det betyder dock inte att jag inte kommer att frossa hämningslöst i dessa svenska läckerheter under julen… Men jag går inte runt och dagdrömmer om kålpudding längre.

Men så finns det ju vissa saker som jag inte kan sluta sakna. Som min familj, jag längtar verkligen efter min familj. Jag kommer att sitta som en igel på mina familjemedlemmar under julen och bara njuta av att ha dem nära. Mina hjärtevänner, de saknar jag också så klart även om det är familjen som norpar förstaplatsen på "jag saknar" listan.

Och havet, jag saknar havet.

Vad saknar du?

Kärlek

Sara

Vad jag gillar mest med Helsingborg är havet som är en naturlig del av stadens stadskärna.

Att flytta till Kina har hjälpt mig att inse var hemma är. Först sedan vi flyttade hit så vet jag var jag vill bo, i Sveriges vackraste stad Helsingborg. Helsingborg är min favoritplats. Hihi, när jag flyttade från Helsingborg vid 18 års ålder lovade jag mig själv att aldrig återkomma till denna sundets pärla. Nu har jag ångrat mig.

Däremot vet jag inte riktigt när jag vill flytta tillbaka till Helsingborg. Jag vill gärna få möjligheten att bo i olika länder, olika städer. När vi är klara med Kina är det inte självklart att vi åker hem till Sverige direkt, kanske tar vi en omväg om ett annat land. Eller så mellanlandar vi en sväng i Sverige och sticker sedan ut igen. Vad som är väldigt tydligt är dock att Helsingborg är favoritplatsen och att jag verkligen vill bo där, någon gång i framtiden.

Kärlek

Sara

Jag är rädd för att dö i en flygolycka.

Jag är rädd för att välja fel.

Jag är rädd för höga höjder.

Jag är rädd för att förlora alla mina fotografi.

Jag är rädd för att förlora någon jag älskar.

Jag är rädd för att gå ensam i mörka gränder.

Jag är mest rädd för att ligga på min dödsbädd och ångra mig.

Kärlek

Sara

Dag 25 på listan och jag ska skriva om en första. Det blir en repris av mitt allra första blogginlägg som skrevs den 31 mars 2009, dagen innan vi flyttade till Shanghai.






Hur bestämmer man sig för att flytta 8250 km till andra sidan jordklotet? Hur tar man beslutet att lämna vänner, familj och säga upp sig från jobbet för att kasta sig in i osäkerheten? Jag har vridit och vänt på denna frågeställning i månader oförmögen att fatta ett beslut. Jag har fortfarande inte ett väl genomtänkt och balanserat svar. Men ändå står jag här i ett virrvarr av flyttkartonger och resväskor och med en enkel flygbiljett till Shanghai... Hur hände det? Jag tog aldrig något beslut om att flytta. Valet gjordes istället någonstans mellan viljan att ta till vara på de möjligheter livet ger och rädslan för att en gång ångra det jag aldrig gjorde. Så nu är jag på väg mot mitt livs största äventyr. Iden om att blogga om den kommer faktiskt från Er, mina vänner och familj. Denna blogg blir ett sätt att hålla kontakten, berätta och beskriva mitt liv i fjärran öster. Min önskan och förhoppning är att även om jag är långt borta så kommer ni fortsätta att vara lika nära som nu!


Min kloka mor gav mig en flyttpresent. En liten fågel i keramik för att påminna mig om att jag inte flyttar från Sverige. Jag är en flyttfågel, borta under en period men som kommer tillbaka! Med den tanken så är det med förväntan, glädje och hoppfullhet jag stiger på planet mot Shanghai!


Så på återseende, nästa gång från fantastiska Shanghai :-)





Kärlek
Sara

Jag funderar på det där med gråten. Inser att jag gråter en hel del men bara till film och på bröllop. Jag gråter nästan aldrig "in real life".  Vet faktiskt inte när jag grät sist om man bortser från just filmer och bröllop. Så funderar jag vidare om jag är känslokall, som inte gråter. Men jag tror inte det, jag brukar bli kallad en mycket känslosam människa. Jag har nog ingenting att gråta över helt enkelt. Jag är nog en sådan där lycklig människa som mest skrattar. Det är ju skönt, att jag skrattar mer än vad jag gråter.

Just det, jag klarar inte heller av när vännerna skickar bilder på sina små gryn, då sitter jag på jobbet med fuktiga ögon och kämpar mot gråten. Lycko-gråten.

Kärlek

Sara

En kram, fina ord, en kopp te, tjejmiddagar, havet, när han visar vackra ord i mitt öra, syster och bror, ost, champange, en nyköpt flygbiljett, ljumma vindar, väskor, när jag blir överaskad, hjärtevänner, en god bok, när lägenheten är nystädad, en löprunda, amaroneviner, ett mail från en vän, beröm, ett varmt bad, vår nya vardagsrumsmatta, när jag dansar natten lång, solhälsningar, när jag får gå på långprommenad, hångel, när jag får vara med min familj, hemlagad mat, när du skriver en kommentar.  

Kärlek

Sara

Det är tur att utvecklingen går framåt…

Det finns få saker som gör mig så upprörd som orättvisa, när vi inte har samma förutsättningar. Lite extra nära mitt hjärta ligger det där med kvinnor och karriär. Det må vara ett uttjatat ämne men det berör min lika starkt för det. Vill du få mig att börja koka så är det bara att dra upp något exempel på kvinnor som inte kan. Jag kan bara inte titta åt andra hållet eller slå mitt döva öra till. Det går inte.

För ca 10 år sedan var 2% av alla vd:ar i svenska privata bolag kvinnor. 2%. Efter privatisering av sjukvården har siffran ökat markant och är nu uppe på 13%. Det är pinsamt, urdåligt och jag börjar koka inombord bara av att skriva ner siffran. Sverige, 13%. Vet du föresten att det finns ett kvinligt nätverk som heter Göran? De skapades för att det fanns fler vd:ar som heter Göran än vad det finns kvinnliga vd:ar. Jag tycker att vi kan sluta att kalla Sverige för ett jämnställt land.

Kärlek

Sara

Som jag skrev dag åtta så är det ögonblicken som gör Shanghai. Detta ögeonblick har jag visat er innan men det tål att visas igen. Ett av mina favorit-ögonblick!

Kärlek

Sara