Alla västerlänningar jag känner i Shanghai har förr eller senare fått en "Bad China Day". Det är så vanligt förekommande att " Bad China Day" är ett vedertaget bregrepp i min bekantskapskrets. På sistone har jag haft många " Bad China Days". Ju närmare dopparedagen vi kommer, ju mer frekventa blir dem. Tror att jag längtar hem lite nu i juletider…

När du har en "Bad China Day" så förvandlas alla charmiga, roliga och galna kineser till de mest irriternade varelserna på denna jorden. De spottas, trängs, fiser, rapar, luktar och är allmänt STÖRIGA. Hela tiden! De lägger sig allt du gör, står alldeles för nära dig, snokar i din matkorg och låter dig inte vara i fred. De spelar för hög musik i butikerna och skriker med megafoner rakt i öronen på dig. De kör som galningar och det verkar som att tutan på bilen konstant är igång. Sedan förstår de inte ett ord av vad du säger och helt plötsligt är det inte jag som inte kan kinesiska, de är kineserna som inte kan engelska! Grrrr! I slutet på en "Bad China Day" är jag nästan redo att lappa till någon stackars liten kines!

Det är då det är dags att ta en paus, att lämna landet några dar. Andas frisk luft, prata med folk som förstår en, stå i en riktig kö och åka bil med bilbälte. Spendera några dagar i total tystnad.

Helt plötsligt börjar du längta efter en sjungande taxichaffis. Du kan skratta åt de spottande kineserna, uppskatta deras nyfikenhet och du småler åt gubben som somnat på en cykel. Du låter dig inspireras av Shanghais intensiva puls och njuter av känslan av att få vara en del av denna instensiva metropol. Du ler åt alla du möter och till skillnad från andra storstäder så får du ett leende tillbaks!

Jag behöver just nu en Kina-paus. Passande nog sticker jag till Filippinerna imorrn :-) När jag kommer tillbaka, då ska jag njuta av staden som ALDRIG blir tråkig!




Kärlek
Sara